En Bisak

Efter vintervila är biet igång. Funderar aldrig om orken finns där.

Det gäller att samla in pollen och nektar till kupan och bifamiljen.
Alla hjälps åt. Var och en har en uppgift. Är delaktiga i ett sammanhang.

Biet samlar pollen på de bakre benen. Kan bli en tung last.
När det blir tungt behöver vi varandra. Då delar vi på bördorna.

Biet flyger och flyger. Fram och tillbaka till kupan.
Vet vad som gäller. Tar sikte på målet. Kämpar på.

Bakbenen är fulla av pollen. Försöker ändå att få med lite till.
Gör så gott den kan. Kämpar på.

Låt dig föras fram på okänt vatten.

Ibland är livet tydligt och klart. Du vet vart det leder.

Ibland är det diffust.Vet inte vad som dyker upp i tillvaron.

Låt dig föras fram på okänt vatten. Kasta ankar när du behöver en paus.

Efter en stunds vila tar du dig vidare med förnyad kraft.

Blicken blir klarare och du ser mer längs med din färd.

Det spirar av livslust.

Många tillsammans blir ett stöd.
Tårar av skratt, tårar av sorg.

Sakta kommer knopparna.
Glädjen återvänder.

Stegvis slår pärlhyacinterna ut.
 Trevar sig fram.

Magnolian spräcker höljet.
Ut ur instängdheten.

Skunk-kallan lyser upp tillvaron.
Trotsig , ber inte om ursäkt.

Tankar i en vintrig natur.

Stillhet i ett öppet landskap.

Resterna av majsåkern blir som en mur mot träden. Känns ombonat och tryggt.

Känslan av oändlighet. Tanken svävar fritt.

Träden omsluter varandra. Kurar ihop sig i kylan. Gemenskap.