Mitt i Livets flöde.

Mitt i livets flöde. Något oväntat sker.

Kastas utför i känsloströmmen. Tappar focus för ett ögonblick.

Livsfloden fortsätter, oavbrutet.
Vänta, jag behöver stanna upp!

Svårt att sortera. Försöker förstå.
Frågor hopar sig.

Påverkas och berörs från olika håll.
Kanaliserar och bearbetar.

Sträcker min hand uppåt för att få fäste.
Tack att du finns Gud.

Går mot Ljuset.

Tar ett steg i taget.
Hastar långsamt.

Gått ur  det mörka och in i ljuset.

Bländas av det starka skenet.
Vad finns det i ljuset?
Får luft att andas, glädje som fyller mig och frid i min själ. 

Något helt nytt formas.
Får ett nytt liv, något jag inte förut haft.
Vad finns det därinne?

Kan ana detaljer.
Längtan djupnar, efter det som ger livet mening.

Sträcker mig uppåt där jag vet det finns kraft.
Till min skapare och Gud.

Änglavakt

Fortsätter att vandra. Se och uppleva. Ta in och begrunda.

Det ser så vacker ut men ack så förrädiskt.

 Hur det kan bli? Tillvaron trasslar till sig och bråkar.
Halkar och faller.

Så blir det alldeles stilla och lugnt. 

Sträcker på mig. Ser mig omkring.

Reser mig upp och och går vidare

Tror bestämt att jag har en ängel som går vid min sida.

Ritningen

För ett antal år sedan tog min "väg" slut.
Just där vid vägs ände berättades om en ritning jag inte förstod.

Jag gav mig ut och letat efter den ritningen. Såg den ut så här?
Allt var färglöst. 

Eller möjligen så här? Ingen större skillnad. Grått och trist.

 

Tog mig upp på lite höjder för att få en bättre överblick. Hittade inget där.
Fortsatte och letade vidare.

Stundtals var jag mycket fundersam.
Vad var det för ritning? Vad betydde den?
Många vägskäl passerade jag i mitt letande. Gjorde inte alltid det bästa vägvalet.

Så till slut kom jag väldigt nära marken. T o m skrapade näsan och lite till.
Därifrån fanns det bara ett sätt att leta vidare nämligen att titta uppåt.

Och där fann jag det jag sökte. Nu har jag slutat leta. 

En dag av alla dagar.

Vandrar på livets stig. Ser en liten bit framåt.

Problem vill torna upp sig.

Till och med sätta stopp för min vandring.

Någon har gått före mig och lämnat stora spår. Lätt att luras av den breda vägen.

Bara elände. Inte min väg.

 Blir lite risigt i tanken ibland....

.....men tillåter mig att trampa på utan att se mig tillbaka. 

Ytterligare hinder eller är det en vägvisning? Inte häråt utan däråt.

Vissa hinder har fått ge upp och vittrar sönder.

"Det gamla är borta något nytt har kommit".

Helt plötsligt blir det lite lättare att vandra.

Och det är den  den smala stigen som gäller. 

Till slut hittar jag hem. 

Flyter igen

En tid av motgång. Kommer inte vidare. Det samlas ihop. Än det ena än det andra.

Snårigt, kämpigt och yrsligt.

De förunderliga växterna och färgerna fångar mig.

Och fyller mig med glädje.

Vandrar in i Skogen. Hittar mina stigar både i skogen och inom mig.

Söker mig till vattnet där jag finner ro. 

Skogen och tystnaden tillåter mig att slappna av.

 Lämnar allt vid den lilla tjärnen i skogen. 

Jag flyter igen. Härligt!

Låt dig förändras

Vissa dagar kan vara liksom färdiga. Redan tillrättalagda. 

Så plötsligt förändras det färdiga och blir något annat.

Det vardagliga och invanda får ge vika för ett nytt sätt att se.

Vidga din blick. Se det möjliga i det omöjliga.

 Det ger ett djup inom dig och en stillhet.

Och det bär frukt.