Aldrig ensam

I mitt inlägg idag använder jag mig av mina målade tavlor.

Ut ur mörkret in i ljuset.

Vågar jag gå?
"Jag är med dig".

    

Omsluten

Tryggheten finns inom mig. Jag går.....

Utmanar mig själv.

Nyligen gjorde jag en resa. Både till det yttre och det inre.
Gick på spångar och stigar...

...och reste med tåg genom skogar och över broar. 

Kom till gamla"gärsgårdar"...

....och cyklade förbi sommarängar.
Varierande natur och färdsätt precis som i livet.

Men så bestämmer jag mig att växla spår och utmana mig själv.

Ger mig ut på en vandring uppåt. Steg för steg tar jag mig framåt och uppåt.
Ibland går jag liksom sicksack på berget.

Stannar upp flera gånger. Njuter av utsikt och insikt.
Vidgar mina egna vyer. Låter sinnena öppnas upp.

Så når jag då målet för denna utmaning.Vid det sista steget sträcks en hand ut till hjälp och jag kommer upp.
Jag står nästan precis mitt i Sverige, kan går runt och se åt norr, öster, söder och väster.
För mig så stort.

På vägen hem möter jag uppmuntrande ord.

Ser och tror.

"Människan ser det hon har för ögat..."
Vad är det jag ser och vad är det jag vill se?

Det jag ser är lite beroende på var i livet jag är och vad jag bär på.

Betraktar gärna det lilla i det stora sammanhanget.

                                                                                      

Ser en kort stund på det som har varit.

Om jag ännu inte ser det helt klart vågar jag lita på det jag ser. 

Fylls av liv från en frisk källa...

.... och litar på att det bär.

Fri som fågeln.

Numera har jag en hamn att utgå från. Stabil och säker.

Ger mig ut på en seglats.

Får passa mig för träsk. Lätt att fastna i.

Ser lovande ut till en början. Lugnt vatten.

Fångas av det vackra mönstret, ser inte vart det leder.

Det "vackra" störtar rakt ner. Faller ner i en brusande flod.

Där når ljuset mig och ......

........jag lyfts upp och blir fri som fågeln.

Befrielse

Svårt att gå vidare.

Bunden och kringgärdad.

Skrufs som tyngde ner mig.

Tårarna rinner sakta nedför min kind. 

Vågor av livets vatten sköljer igenom mig.

Plötsligt blir det så ljust.

Blicken klarnar. Omgivningen blir så vackert.

Känner mig fri som fågeln.

Jag har funnit nyckeln.

Nyckeln till livet. Öppnar och ser vad som finns där.

Måste öppna ytterligare en dörr. Visste inte att det var så väl stängt.

En titt in i det förgångna.
Stanna inte för länge där, säger jag till mig själv.

 Vissa minnen ligger väl inpackade.
Ska fortsätta att vara det.

Finner ett fönster. Stannar där en stund. Begrundar.

Resan fortsätter.......

Beslutat att följa Vägen.

Har stött på svårigheter som nästintill har varit svåra att tränga igenom.

 

Vissa tider har gett mig sår.

Har mött situationer som varit riktigt taggiga och besvärliga.

När jag minst har anat det dyker det upp lösningar och möjligheter. Får fäste igen.

Är en del av ett sammanhang. Får lysa där jag är.

Har beslutat att följa Vägen om än den inte är helt synlig.