Sprider ljus och glädje

Utanför tunneln är ljuset klarare. Fortsätter att gå mot ljuset.

Fyller min korg med ljus.

Tillåter mig att glittra, sprida och strö glädje runt omkring mig.

Både här och där.

Kanske når ljuset ut till andra .

Händer berättar

Händer för försiktigt kaffekoppen till munnen.
 Får inte spilla. Händer så stabila.

Händer lena och mjuka,
Städar tvättar lagar mat,
Bakar bullar och havreflarn.

Händer som markera en stund av stillhet och återhämtning.

Händerna vilar i samtalet med young generation.
Samhörighet omsorg.

Händer som hjälper minnet. Vad var det nu jag skulle säga?

Harmoni

Vad syns genom själens fönster? 

Ser stadiga stammar att hålla sig i. 

Mjuka löv som omfamnar.

Har stuckit ut och blivit skadad.

Ack så snärjigt det kan bli.

                                       







   

Rörigt och trasigt.

Spolas ren från det negativa. Starka strömmar far fram.

Mycket som skall bort.....

....innan harmonin sakta men säkert infinner sig.

Det oväntade

En dag vid havet bjöd på upplevelser som ej gick att förutse.

Är trygg i tillvaron. Dagen tar sig fram.

Plötsligt dyker det upp något oväntat och det blir omtumlande.

Det oväntade rör runt i känslohavet på ett positivt och energigivande sätt.
Glädje djupt därinne.

Det stillar sig och ger en värme som består.

Lätt att andas, lätt att sväva vidare i tillvaron.

Gårdagen är förbi

                                                                 

Gårdagen gör sig påmind. Trappan leder in i det som var.

Mörkt och dystert. Endast ett litet fönster ut mot ljuset.

Mycket som blev trasigt.

Omöjligt att göra något åt det.

Skyndar ut igen och stänger till om det förflutna.

Ser det vackra. Känner lukten av liv. Andas livsluft.

Vingarna bär

Kastar mig ut. Får luft under vingarna. Jag lyfts upp, ser världen med andra ögon.

Svävar högt över marken. Vingarna bär.

Det svåra får ett annat perspektiv. Blir ganska litet ovanifrån.

Jag kastar av mig det jag kan och bördan lättar.

Svävar igenom okända landskap.

Letar mig fram och är nyfiken på vart det leder.

Mänskliga ögat ser på ett sätt. Kanske alls inte är det jag ser. Livet är föränderligt.

Blicken skärps. Blir vaksam.

Återvänder till klippan som är stabil och trygg.

Livsresa

På med de stora tofflorna, nu blir det åka av det.

Skakande färd till häst.

Över stock och sten så det ryker.

Över berg och..

...genom djupa dalar.

Längs stranden ....

....utan att trampa på maneterna.

Över berghällar för att till slut...

....hitta hem och få ro.

Vatten- livsviktigt

Kraften finns där. Energin flödar.

Trots hinder på vägen tar jag mig igenom.

Händer titt som tätt att jag inte ser vart jag ska gå.

Ibland brusar det lite för mycket.....

.....känns som jag inte får luft.

Vissa dagar är bara näsan över vattnet. Jag andas, jag lever och vill vidare.

Letar reda på lugnet igen.

Får hjälp att ta mig upp och flyga över svårigheterna.