Krabbamarka

Fick möjligheten att vandra i en skog som gömmer historia och minnen.

Hittade en gigantisk myrstack. Smög mig inpå. Alla sov.

En samling av stora, stora stenar. Det låg ett tiotal bumlingar. Frågor dyker upp men historien är inte känd. 

Man tager vad man haver. Lite stammar bildar en hjälplig bro.

En liten bit ner i skogen gränsar marken till Algutsgärds maer.

Skogsägaren tar täten.

 Gömd inne bland träden forsar vatten. Sågefallet.
 Här har det funnits en såg för många år sedan. ( 20-30-talet).
 Ovanför fallet kan man se rester av en väg som användes för att frakta virket till sågen.

Bäcken förser fallet med vatten och kallas Krabbabäcken.

Gärsgårdar av sten dyker upp. Dels fungerade de som gräns och dels som inhängnad för kor.
Det var vanligt förr att korna släpptes ut i skogar. 

Det här hålet och skadorna på trädet förbryllar. Vem är du som bor där nere i mörkret?

Återkommer till ett vägskäl där vi tidigare gick till höger och nu ska vi till vänster. Korsen kallas Gröne sik.

Änder med vårkänslor.

Liten promenad upp på stranden.

Kommer varandra närmre.

Kärlek på änders vis.

Omfamning och  ömhetsbetygelse.

Oj nu blev det hett. Måste i vattnet igen.

Bästa väninnan, bästa snattret.

Isorgel i Gräfsnäsviken

I Hamburg finns något som heter Vattenorgel. Genom en fontän kommer vatten och sprutar olika högt
Man följer det som om man hör musiken.
I Gräfsnäsviken formas isen och "spelar" för mig.
Först lite lugnt på ytan…..

…..sen börjar det röra på sig i "tonerna".

Rätt som det är tar det i. Riktigt hör hur alla pipor på "orgeln" öppnar sig och ger sig hän.

Det svänger lite.

"Musiken" böljar fram och tillbaka.

Tempot blir lugnare.

För att sakta tona bort.

Det gick åt lite "pipor" under uppspelningen.