Gammalt och nött.

Den skira gardinen har gjort sitt.

Än fungerar vreden om än lite vresigt.

Kökstolen flyttades ut till gamla boden.

Saften urdrucken och flaskan blir till ett stilleben.

                                     

Dörren in till tvättstugan i uthuset. Vackert som en akvarelltavla.

Lite si och så med vinklar och vrår.

Underbart med trappor som leder till ingenstans Slitna steg.

Gräfsnäsparken- vid första besöket av Kung Bore.

Genom allén mot Gräfsnäsviken.
Vilka kungar har färdats fram genom den?

 Vit av snö.
På våren är parken vit av vitsippor.

Solstrålar över allén på andra sidan viken.

Tornet.
Hur mycket historia göms där inne? Vem har har gått upp för trappan?
Vad har det pratats om i skrymslen och vrår?

Trappan som leder till ingenstans eller kanske till vår historia.

Utmed stranden runt parken finns mycket fåglar. Här är en "Ålekråka" som kastar sig ut från båtbryggan.

Utmed järnvägen Anten- Gräfsnäs.

Promenadvägarna är många. En måndag, märk väl innan snön, tog jag kameran och tog mig ner till Arelid.
Går ner till sjön Anten.

En tavla av jordnära färger.

Sjön Anten känns väldigt kylig. Skönt att bara gå på stranden.

Spåret där Ångloket tuffar fram under några sommardagar.
Idag kan jag trava på längs med spåret och njuta av lugnet.

Naturen bildar en tunnel. Harmoni i färger. Underbart att gå.

Vänder på mig och ser ett spektra av färger i lövträden.

Kommer fram till Humlebo station. Där lämnar jag järnvägen och går grusvägen hemåt.

Snäcke- gammal kvarn

       Kommer på en väg där jag har sjön Ånimmen på vänster sida och Österbosjön på höger sida. 

       Stannade till för en kort paus. Ser alla träd och där plötsligt framträdde en gammal byggnad.

Det var längesedan det pågick arbete härinne i kvarnen.

            

Vinden har tagit de flesta rutorna.

Gick där och fantiserade om hur det var när kvarnen var i bruk.
Alldeles  nära byggnaden finns en liten, liten kanal.
Den binder samman sjöarna Ånimmen och Österbosjön.

Utloppet från kvarnen mot Österbosjön.

Tänk om denna bild varit ett pussel. Underbart!

När det stormar, när det stormar….

Något jag gillar väldigt mycket är att stå vid vatten när det blåser och stormar.
Följa vågen. Vart tar den vägen? Hur blir den?

Det virvlar hit och dit.

Det kommer en ny våg. Hinner jag få den på bild?

Nä…den rann ut framför mig.

Skummar som vispgrädde.

Vilka krafter, vilken energi och bara så vackert.

Det rullar på.

Ena vågen är kraftigare än den andra. Några bara smyger iväg.

Trädbarnet

Sågade plank avslöjar vad som finns inuti trädstammen. Som ett konstverk.

Räknade årsringarna men tappade räkningen.

Med lite fantasi ser du ett skräckinjagande ansikte.
Ett öga ser du tydligt.
Näsan är lite deformerad. Underläppen putar ut.

I ögat på bilden ovan finns detta. Ett litet barn. Det runda babyansiktet. Ögon, näsa och mun.
Bara fantasin sätter gränser.

Dalslands tak- Sörknatten

Fann en vandringsled vid Sörknatten i Dalsland.
Ca 2 km -5 km lång beroende från vilket håll du började gå.

Väldigt olika biotoper. Våtmark, berg, skog osv.

När du kommer upp på toppen ca 142 m ö h har du en vidunderlig utsikt.

Man ska kunna se Kinnekulle i horisonten men inte denna dag.

Delar av filmen Ronja Rövardotter spelades in runt detta berg-Sörknatten. Ligger i Sörknattens naturreservat.

Lite balansgång längst upp. Men ingen fara. Just här var det inte bråddjupt.

En massa sten huller om buller. Kanske något var uppbyggt av dem vid inspelningen av Ronjafilmen.

Vid en passage över våtmarker gick vi på en spång. Stannade till och fotade. Bl a näckrosblad.

Plötsligt plaskar det till ordentligt. Va vad det? Står stilla en stund till och "hej där lilla bäverunge".
Ett sällsynt möte. Lite orädd för kameran.