Ett ljus på min stig

En dimmig septembermorgon.

När jag gick runt i dimman och fotograferade 

kom en bibelvers till mig.

 Ps.119:105.

"Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig".

 

Mångfald

Det finns ett ordspråk som säger: 

" Man ser inte skogen för alla träd".

I en blomsteräng är det en mångfald av olika blommor.

Där ser man inte den enskilda blomma för överflödet av växter.

Kryper jag närmre ser jag mångfalden.

T ex den lilla droppen på grässtrået.

Rör mig försiktigt.

Hur många gånger har jag inte "förstört" motivet genom en rörelse.

Den skira "brudslöjan" darrar betänkligt. 

Behövs bara en liten vindil så är tillfället borta.

Hundkex efter nattens regn.

Maskrosen när den är som vackrast.

Guds kärlek är som stranden....

Fick en sångstrof i mitt huvud. Ville använda mina bilder till textraden.

 Texten skriven av A Frostensson. (Nr 289 i psalmboken)

"Guds kärlek är som stranden....

                                                         ....och som gräset....

                                                               ...är vind....

                                                                  ...och vidd...

                                                       .....och ett oändligt hem."

Naturligt förunderligt.

Varje dag, längs vägen eller i skogen finner jag dessa små underverk.
Är lika fascinerad varje vår över naturens mångfald.
Späda och sköra.
Reser sig upp ur jorden, slår ut på trädkvisten och sträcker sig efter ljuset.
Blir stilla och begrundar.

Scilla

Körsbärsblomma

Körsbärsblomma igen

Vill vara anonym.

Vitsippa

Skogsviol

När jag ser din himmel...

                                                             I Psaltaren 8:4 står det 

                                          " När jag ser din himmel, dina fingrars verk, .......

"Din himmel....
(Kan det vara en ängel?)

...dina fingrars verk"...

...dina fingrars verk....

....dina fingrars verk...

....dina fingrars verk....

...dina fingrars verk...

                                              ......månen och stjärnorna som du har skapat, 

                                              vad är då en människa att du tänker på henne, 

                                              eller en människoson att du tar hand om honom".

                                                                                ( Svenska folkbibeln 2014)

"Fast utan ord..."

Det finns en sång med följande text:

"Fast utan ord den bilden ger mig bud,

att det finns en Gud, att det finns en Gud.

Och allt det sköna som mitt öga ser,

en större tro på Gud mig ger."

Bilderna får tala för sig själva.

"Också en väg att gå" har ett slut.

Något obestämt och främmande hade tagit sig in.

Försökte bosätta sig  där.

Fångades dock in och togs bort. Jag blev fri.

Glädjen var djup och obeskrivlig. Sprudlade som en vårbäck.

Strålande och allt blir bra.

" Vid Guds hjärta är jag buren,
i hans famn jag är..."
(Sång av Viola Grafström)



I "Också en väg att gå" beskriver jag i tre inlägg den resa jag gjort, när jag drabbas av cancer och blir frisk igen.