"Också en väg att gå" har ett slut.

Något obestämt och främmande hade tagit sig in.

Försökte bosätta sig  där.

Fångades dock in och togs bort. Jag blev fri.

Glädjen var djup och obeskrivlig. Sprudlade som en vårbäck.

Strålande och allt blir bra.

" Vid Guds hjärta är jag buren,
i hans famn jag är..."
(Sång av Viola Grafström)



I "Också en väg att gå" beskriver jag i tre inlägg den resa jag gjort, när jag drabbas av cancer och blir frisk igen.