En dag av alla dagar.

Vandrar på livets stig. Ser en liten bit framåt.

Problem vill torna upp sig.

Till och med sätta stopp för min vandring.

Någon har gått före mig och lämnat stora spår. Lätt att luras av den breda vägen.

Bara elände. Inte min väg.

 Blir lite risigt i tanken ibland....

.....men tillåter mig att trampa på utan att se mig tillbaka. 

Ytterligare hinder eller är det en vägvisning? Inte häråt utan däråt.

Vissa hinder har fått ge upp och vittrar sönder.

"Det gamla är borta något nytt har kommit".

Helt plötsligt blir det lite lättare att vandra.

Och det är den  den smala stigen som gäller. 

Till slut hittar jag hem. 

Flyter igen

En tid av motgång. Kommer inte vidare. Det samlas ihop. Än det ena än det andra.

Snårigt, kämpigt och yrsligt.

De förunderliga växterna och färgerna fångar mig.

Och fyller mig med glädje.

Vandrar in i Skogen. Hittar mina stigar både i skogen och inom mig.

Söker mig till vattnet där jag finner ro. 

Skogen och tystnaden tillåter mig att slappna av.

 Lämnar allt vid den lilla tjärnen i skogen. 

Jag flyter igen. Härligt!

Låt dig förändras

Vissa dagar kan vara liksom färdiga. Redan tillrättalagda. 

Så plötsligt förändras det färdiga och blir något annat.

Det vardagliga och invanda får ge vika för ett nytt sätt att se.

Vidga din blick. Se det möjliga i det omöjliga.

 Det ger ett djup inom dig och en stillhet.

Och det bär frukt.

Tappa focus

Vardagssnärjet tar över. Det är inget speciellt men blir ändå snärjigt.

Känner mig fångad. Hittar inte rätt.

Vrider mig åt höger...

...vrider mig åt vänster. 

Splittrad i tanken.

Stannar upp och anar konturer igen om än lite oklart.

Och så plötsligt faller "bitarna" på plats. Härligt!

Aldrig ensam

I mitt inlägg idag använder jag mig av mina målade tavlor.

Ut ur mörkret in i ljuset.

Vågar jag gå?
"Jag är med dig".

    

Omsluten

Tryggheten finns inom mig. Jag går.....

Utmanar mig själv.

Nyligen gjorde jag en resa. Både till det yttre och det inre.
Gick på spångar och stigar...

...och reste med tåg genom skogar och över broar. 

Kom till gamla"gärsgårdar"...

....och cyklade förbi sommarängar.
Varierande natur och färdsätt precis som i livet.

Men så bestämmer jag mig att växla spår och utmana mig själv.

Ger mig ut på en vandring uppåt. Steg för steg tar jag mig framåt och uppåt.
Ibland går jag liksom sicksack på berget.

Stannar upp flera gånger. Njuter av utsikt och insikt.
Vidgar mina egna vyer. Låter sinnena öppnas upp.

Så når jag då målet för denna utmaning.Vid det sista steget sträcks en hand ut till hjälp och jag kommer upp.
Jag står nästan precis mitt i Sverige, kan går runt och se åt norr, öster, söder och väster.
För mig så stort.

På vägen hem möter jag uppmuntrande ord.

Ser och tror.

"Människan ser det hon har för ögat..."
Vad är det jag ser och vad är det jag vill se?

Det jag ser är lite beroende på var i livet jag är och vad jag bär på.

Betraktar gärna det lilla i det stora sammanhanget.

                                                                                      

Ser en kort stund på det som har varit.

Om jag ännu inte ser det helt klart vågar jag lita på det jag ser. 

Fylls av liv från en frisk källa...

.... och litar på att det bär.