En dag av alla dagar.

Vandrar på livets stig. Ser en liten bit framåt.

Problem vill torna upp sig.

Till och med sätta stopp för min vandring.

Någon har gått före mig och lämnat stora spår. Lätt att luras av den breda vägen.

Bara elände. Inte min väg.

 Blir lite risigt i tanken ibland....

.....men tillåter mig att trampa på utan att se mig tillbaka. 

Ytterligare hinder eller är det en vägvisning? Inte häråt utan däråt.

Vissa hinder har fått ge upp och vittrar sönder.

"Det gamla är borta något nytt har kommit".

Helt plötsligt blir det lite lättare att vandra.

Och det är den  den smala stigen som gäller. 

Till slut hittar jag hem.