"Fast utan ord..."

Det finns en sång med följande text:

"Fast utan ord den bilden ger mig bud,

att det finns en Gud, att det finns en Gud.

Och allt det sköna som mitt öga ser,

en större tro på Gud mig ger."

Bilderna får tala för sig själva.

"Också en väg att gå" har ett slut.

Något obestämt och främmande hade tagit sig in.

Försökte bosätta sig  där.

Fångades dock in och togs bort. Jag blev fri.

Glädjen var djup och obeskrivlig. Sprudlade som en vårbäck.

Strålande och allt blir bra.

" Vid Guds hjärta är jag buren,
i hans famn jag är..."
(Sång av Viola Grafström)



I "Också en väg att gå" beskriver jag i tre inlägg den resa jag gjort, när jag drabbas av cancer och blir frisk igen.

                               

Också en väg att gå. Del 2.

Efter att ha tagit mig genom en tuff passage
på min väg måste jag vila.

Lägger mig ner. Vet inte vad som händer härnäst.
Behöver mycket vila.

Från viloläget får jag ett nytt perspektiv.
Börjar urskilja detaljer.

Plötsligt ser jag små "kristaller".

Blicken skärps och sinnet vaknar till.

Stillheten är viktig.
Inser att det är här och nu jag ska vara för att njuta av vilan.

Lägger focus på det som håller i alla lägen.

Också en väg att gå.

Jag har en väg att gå.
Kan verka dyster men jag väljer att se den positiv.

Många har gått den före mig.

Snårigt och besvärligt att gå.

Den viker av och jag ser inte vart den leder.

Får ta en paus och vila mig längs vägen.

Men så var det där med svårigheterna som dyker upp igen.

Ger inte upp.
Fortsätter gå tryggt och omsluten.

Fylls av allt det vackra. Glömmer det svåra.

Mitt i Livets flöde.

Mitt i livets flöde. Något oväntat sker.

Kastas utför i känsloströmmen. Tappar focus för ett ögonblick.

Livsfloden fortsätter, oavbrutet.
Vänta, jag behöver stanna upp!

Svårt att sortera. Försöker förstå.
Frågor hopar sig.

Påverkas och berörs från olika håll.
Kanaliserar och bearbetar.

Sträcker min hand uppåt för att få fäste.
Tack att du finns Gud.

Går mot Ljuset.

Tar ett steg i taget.
Hastar långsamt.

Gått ur  det mörka och in i ljuset.

Bländas av det starka skenet.
Vad finns det i ljuset?
Får luft att andas, glädje som fyller mig och frid i min själ. 

Något helt nytt formas.
Får ett nytt liv, något jag inte förut haft.
Vad finns det därinne?

Kan ana detaljer.
Längtan djupnar, efter det som ger livet mening.

Sträcker mig uppåt där jag vet det finns kraft.
Till min skapare och Gud.

Änglavakt

Fortsätter att vandra. Se och uppleva. Ta in och begrunda.

Det ser så vacker ut men ack så förrädiskt.

 Hur det kan bli? Tillvaron trasslar till sig och bråkar.
Halkar och faller.

Så blir det alldeles stilla och lugnt. 

Sträcker på mig. Ser mig omkring.

Reser mig upp och och går vidare

Tror bestämt att jag har en ängel som går vid min sida.

Ritningen

För ett antal år sedan tog min "väg" slut.
Just där vid vägs ände berättades om en ritning jag inte förstod.

Jag gav mig ut och letat efter den ritningen. Såg den ut så här?
Allt var färglöst. 

Eller möjligen så här? Ingen större skillnad. Grått och trist.

 

Tog mig upp på lite höjder för att få en bättre överblick. Hittade inget där.
Fortsatte och letade vidare.

Stundtals var jag mycket fundersam.
Vad var det för ritning? Vad betydde den?
Många vägskäl passerade jag i mitt letande. Gjorde inte alltid det bästa vägvalet.

Så till slut kom jag väldigt nära marken. T o m skrapade näsan och lite till.
Därifrån fanns det bara ett sätt att leta vidare nämligen att titta uppåt.

Och där fann jag det jag sökte. Nu har jag slutat leta.