Guds kärlek är som stranden....

Fick en sångstrof i mitt huvud. Ville använda mina bilder till textraden.

 Texten skriven av A Frostensson. (Nr 289 i psalmboken)

"Guds kärlek är som stranden....

                                                         ....och som gräset....

                                                               ...är vind....

                                                                  ...och vidd...

                                                       .....och ett oändligt hem."

Naturligt förunderligt.

Varje dag, längs vägen eller i skogen finner jag dessa små underverk.
Är lika fascinerad varje vår över naturens mångfald.
Späda och sköra.
Reser sig upp ur jorden, slår ut på trädkvisten och sträcker sig efter ljuset.
Blir stilla och begrundar.

Scilla

Körsbärsblomma

Körsbärsblomma igen

Vill vara anonym.

Vitsippa

Skogsviol

När jag ser din himmel...

                                                             I Psaltaren 8:4 står det 

                                          " När jag ser din himmel, dina fingrars verk, .......

"Din himmel....
(Kan det vara en ängel?)

...dina fingrars verk"...

...dina fingrars verk....

....dina fingrars verk...

....dina fingrars verk....

...dina fingrars verk...

                                              ......månen och stjärnorna som du har skapat, 

                                              vad är då en människa att du tänker på henne, 

                                              eller en människoson att du tar hand om honom".

                                                                                ( Svenska folkbibeln 2014)

"Fast utan ord..."

Det finns en sång med följande text:

"Fast utan ord den bilden ger mig bud,

att det finns en Gud, att det finns en Gud.

Och allt det sköna som mitt öga ser,

en större tro på Gud mig ger."

Bilderna får tala för sig själva.

"Också en väg att gå" har ett slut.

Något obestämt och främmande hade tagit sig in.

Försökte bosätta sig  där.

Fångades dock in och togs bort. Jag blev fri.

Glädjen var djup och obeskrivlig. Sprudlade som en vårbäck.

Strålande och allt blir bra.

" Vid Guds hjärta är jag buren,
i hans famn jag är..."
(Sång av Viola Grafström)



I "Också en väg att gå" beskriver jag i tre inlägg den resa jag gjort, när jag drabbas av cancer och blir frisk igen.

                               

Också en väg att gå. Del 2.

Efter att ha tagit mig genom en tuff passage
på min väg måste jag vila.

Lägger mig ner. Vet inte vad som händer härnäst.
Behöver mycket vila.

Från viloläget får jag ett nytt perspektiv.
Börjar urskilja detaljer.

Plötsligt ser jag små "kristaller".

Blicken skärps och sinnet vaknar till.

Stillheten är viktig.
Inser att det är här och nu jag ska vara för att njuta av vilan.

Lägger focus på det som håller i alla lägen.

Också en väg att gå.

Jag har en väg att gå.
Kan verka dyster men jag väljer att se den positiv.

Många har gått den före mig.

Snårigt och besvärligt att gå.

Den viker av och jag ser inte vart den leder.

Får ta en paus och vila mig längs vägen.

Men så var det där med svårigheterna som dyker upp igen.

Ger inte upp.
Fortsätter gå tryggt och omsluten.

Fylls av allt det vackra. Glömmer det svåra.