Jag flyger, jag svävar...

En tripp utöver det vanliga. Upplevelsen bär jag mest inom mig. Några bilder delar jag med mig.

Segelflygplanet drogs upp av ett litet motorplan. Plåtligt.

Koncentrerar mig på alla instruktioner. Hälften glömdes bort när glasluckan fälldes ner.
Piloten kunde sin grej. Fick lita på det.

Så ger vi oss iväg. 

Vi stiger upp till 600 meter. Svårt att fota som jag vill. Dels sitter jag väldigt fast i stolen och sen både reflekterar och "dimmar"glaskupan.

Men såååå häftigt att tyst segla fram i luften. Åt ett håll såg jag Mösseberg och Ålleberg, Sedan lite vridning så syntes Billingen. Ytterligare lite vridning där fanns Kinnekulle.

Söderut var det Sämsjön närmast.

Mjuka svängar i luften.

Planet svävar fram. Inget som stör. Och vidunderlig utsikt.

Går in för landning. Åh jag vill flyga mer. Jag vill sväva mer i luften.

Möte i skogen

                     

Jag går längs grusvägen, upp för en brant backen förbi en grind. Nedför en gräsbevuxen större stig. Viker av in på en mindre stig där det finns blåbär och lingon.

Jag följer stigen längs med sjön. Lommen simmar och dyker.
Fortsätter upp för en liten kulle. Just här smalnar sjön av till ett sund. 

Och där så finns det en soffa att vila sig på. Långt in i skogen. Inga riktiga vägar eller något hus i närheten.

Åt söder har jag denna utsikt...

…….och mot norr ser det ut så här. En riktigt skön plats. Njuter av tystnaden,
reser mig upp från soffan och går ner till vattnet.
Känner att jag inte är ensam. 

Älgkon med sin kalv kommer fram för att dricka vatten. Kon tittar upp på mig men anser att jag inte är något hot.
Står en stund och begrundar och fotograferar.

Längs vägen hem finner jag en palett av höstfärger.

Bågen i skyn

Gömmer sig lite.

Regnbågen över sjön Anten.

Dubblett.

Sjö och strand smälter ihop.

Stiltje vid bryggan. Längre ut utanför viken blåser det ordentligt.

Sagan om Hönan Hanna och vetekornet.

Vetefält.

Ett litet tag till.

En dag hittade Hönan Hanna ett vetekorn. "Ett vetekorn" sa Hönan Hanna. "Det ska jag plantera".
"Vem vill hjälpa mig att plantera vetekornet?" sa Hönan Hanna.
Inte jag sa ankan , inte jag sa gåsen , inte jag sa katten, inte jag sa grisen.
"Nähä då får jag göra det själv" sa Hönan Hanna och det gjorde hon.
Hon vattnade och skötte om vetekornet.
En dag var det moget att skörda. "Vem vill hjälpa mig att skörda vetekornet" sa Hönan Hanna?
Inte jag sa ankan, inte jag så gåsen, inte jag sa katten inte jag sa grisen.
"Nähä då får jag göra det själv" sa Hönan Hanna och det gjorde hon.
"Vem vill hjälpa mig att tröska vetekornet"? sa Hönan Hanna
Inte jag sa ankan , inte jag sa gåsen, inte jag sa katten, inte jag sa grisen.
"Nähä då får jag göra det själv" sa Hönan Hanna och det gjorde hon.
"Vem vill hjälpa mig att köra vetekornet till kvarnen och mala det till mjöl?" sa Hönan Hanna.
Inte jag sa ankan, inte jag sa gåsen, inte jag sa katten, inte jag sa grisen.
"Nähä då får jag göra det själv" sa Hönan Hanna och det gjorde hon.
När Hönan Hanna kom hem igen bakade hon en kaka av mjölet.
När kakan var färdig frågade hon:" vem vill hjälpa mig att äta upp kakan?"
Det vill jag sa ankan, det vill jag sa gåsen, det vill jag sa katten och det vill jag sa grisen.
"Nähä det ska jag göra själv" sa Hönan Hanna och det gjorde hon.
Snippsnappsnut så var sagan slut.
(Denna version hörde jag som liten).