Sagan om Hönan Hanna och vetekornet.

Vetefält.

Ett litet tag till.

En dag hittade Hönan Hanna ett vetekorn. "Ett vetekorn" sa Hönan Hanna. "Det ska jag plantera".
"Vem vill hjälpa mig att plantera vetekornet?" sa Hönan Hanna.
Inte jag sa ankan , inte jag sa gåsen , inte jag sa katten, inte jag sa grisen.
"Nähä då får jag göra det själv" sa Hönan Hanna och det gjorde hon.
Hon vattnade och skötte om vetekornet.
En dag var det moget att skörda. "Vem vill hjälpa mig att skörda vetekornet" sa Hönan Hanna?
Inte jag sa ankan, inte jag så gåsen, inte jag sa katten inte jag sa grisen.
"Nähä då får jag göra det själv" sa Hönan Hanna och det gjorde hon.
"Vem vill hjälpa mig att tröska vetekornet"? sa Hönan Hanna
Inte jag sa ankan , inte jag sa gåsen, inte jag sa katten, inte jag sa grisen.
"Nähä då får jag göra det själv" sa Hönan Hanna och det gjorde hon.
"Vem vill hjälpa mig att köra vetekornet till kvarnen och mala det till mjöl?" sa Hönan Hanna.
Inte jag sa ankan, inte jag sa gåsen, inte jag sa katten, inte jag sa grisen.
"Nähä då får jag göra det själv" sa Hönan Hanna och det gjorde hon.
När Hönan Hanna kom hem igen bakade hon en kaka av mjölet.
När kakan var färdig frågade hon:" vem vill hjälpa mig att äta upp kakan?"
Det vill jag sa ankan, det vill jag sa gåsen, det vill jag sa katten och det vill jag sa grisen.
"Nähä det ska jag göra själv" sa Hönan Hanna och det gjorde hon.
Snippsnappsnut så var sagan slut.
(Denna version hörde jag som liten).